mange

Sport – spänning, hopp, död och förtvivlan

Tänk ändå vad sport kan få känslorna att svalla. Fotbollen igår, fotbollen i förrgår. Damernas kollaps i EM och sen VM-kvalmatchen igår. En match där Sverige inledde som riktiga blå-gula krigare. Jag, Hilja, Kenneth och Elin satt uppflugna i sofforna, skrek hejade och skällde på Ungerska spelare och domare. Ett snabbt ledningsmål av den fantastiske Olof Mellberg på nick gjorde att hoppet tändes och Sveriges tryck ökade för varje minut. Safari magisk som vänsterback. Halvleken gick, barnen gick i säng och vi fick följa en kavalkad av missade målchanser och helt plötsligt kom kallduschen. En straff, en hårt dömd straff och man kände sig som när Liverpool möter Chelsea, är domaren köpt? Herregud! Ta den här nu Isaksson, vråla jag från soffan och oj så nära han är. Går åt rätt håll men straffen är hård och rinner in. Sen blir det Hawaii, böljande spel med målchanser åt båda håll. SMS´n går varm till Alex Tobbe Boman Fergusson och vi förvånas väl båda två att inte Sebastian Larsson får chansen att komma in. Oavgjorde resultatet är ett faktum och det känns inte speciellt kul när domaren hållit upp skylten med 3 minuter tillägg och vi närmare oss 93:e minuten. Elm får bollen och vi har en sista chans, en lång, lång boll, patenterad Kalmar FF mot targetplayern, bröstnedtagning, fullfart framåt, den långe trycker till ett skott mot en vilt utrusande målvakt, själv känner jag hur jag ställer mig upp, i slowmotion rör mig mot teven, ser bollen ta i magen på Zlatan och studsa in i mål. Hoppar rätt upp och ja det känns f-n som sommaren 1994 när Sverige hade straffavgörandet……Ja herregud vilken kväll. Ja herregud. Mellberg, Safari bäst på plan. Zlatan bäst sista minuten men oj vilken minut.

Magnus/För övrigt anser jag att Farmville är lite löjligt.