mange

Liverpool oh Liverpool, en ny stad som verkligen satte sin prägel direkt i hjärtat. I torsdags(skärtorsdag) gjorde vi precis som häxorna, satte oss på kvasten och kvastade iväg till Liverpool. Nåja, SAS:ade i a f. Jonny och Elsa från Östersund, Dan från Umeå och jag och Elin från sveriges bästa kommun Robertsfors. Vi lyfte från Alvik klockan 10:10 och landade i Manchester(av alla ställen) klockan 15 på eftermiddagen. Då hade vi även hunnit luncha på Olearys i Köpenhamn. Där de inte tog Svenska pengar eftersom kursen var så dålig. På flygplatsen hade Jonny ”Benitez” Eriksson fixat så en kompis åt en kompis hämtade oss med sin taxi och vi lämnade Manchester bakom oss och åkte iväg mot Liverpool, hjältarnas hemvist. Kom till ett härligt ställe i vandrarhemsstandard, Nightengale Longe på Princess Road. Fint om än något fuktiga rum. Slängde in packningen och letade oss sedan ner på Mathew Street. Fick äntligen se The Cavern  http://www.cavernclub.org/ för curiosa så gjorde Beatles sin första spelning där och nästan varenda artist som är att räkna med har spelat där, även undertecknad då jag i mörkret lirade luftgitarr när de som spelade där, två fantastiska killar, lirade Beatels och andra kanonlåtar. Ett ställe med historia, stämning och som Magnus Uggla sjöng jättekult!!!!!

Några öl senare, engelskt öl och en massa nya upplevelser(L-Å här skulle du trivas som fisken i vattnet, eller som malten i Ölet kanske?) så vandrade vi vidare längs Mathew Street till Flanagans. http://ultimatepubguide.com/pubs/info.phtml?pub_id=267# Flanagans var fantastiskt. Trevligt folk, mycket folk, irländsk musik, beatles musik, ja stämningen var på topp varje kväll vi var där under resan. Härligt urval av dryck och en mysig atmosfär även på nedre plan……..Eller för att citera Jonny – ”En helt vanlig kväll i Liverpool”

Fredagen inledde jag och Elin med frukost på Nightengale och sen en lång promenad där vi lärde oss hitta och hade en massa trevligheter att titta på. Solen sken och livet lekte. När övriga vaknat så drog vi iväg ner på stan(liverpool One) där vi käkade lunch, besökte Supporter Cluben och Micke anslöt från Östersund. Helt plötsligt hade 5 blivit 6 och vi var alla samlade. Hängde på lite olika ställen, shoppade lite lagomt och sen kom vi till paradiset, stället där alla människor någon gång vill hamna: Liverpool Shoppen! Handlade en snygg jacka och en t-shirt, Elle hittade en jacka, Jonny en snygg morgonrock och Elsa vet jag inte vad hon shoppade men hon hade en påse med sig i a f. Vi fyndade lösviktsgodis på torget och sakta gick denna dagen mot kväll.

Några skåningar hade anslutit till oss och vi avslutade kvällen med dom på Carraghers Restaurang – Cafe Sports. För er som inte har koll på Carra så är han även lagkapten i Liverpool. Jag käkade pasta med soltorkade tomater, bacon, kyckling, några gröna kvistar och ett mycket mycket gott Torres Vin. Kvällen avslutades på Flanagans, eller för att citera Jonny – ”En helt vanlig kväll i Liverpool” och sen en stund på The Cavern, innan vi allihopa tog taxi hem för vår skönhetssömn och pepp inför morgondagen. Då skulle äntligen Anfield besökas och äntligen skulle hjärtat, själen och kroppen få uppleva en riktig Pool match. Liverpool – Blackburn.

Lördagen inledde vi med frukost på hotellet och sen var det bara att bege sig mot Anfield Road. Cirka 10:00 kom vi dit och medan de andra kavlade upp ärmarna och gick in på puben så passade jag och Elle på att få i oss lite kulturell historia på Liverpool museet som finns inne i Anfield arenan. Njöt av att går runt i världens bästa klubblags lokaler och bara njuta av alla priser, känna vingslaget av historia och se alla triumfer, pokaler och ögonblick igen. Underbart är ordet och hade Jonny varit med där inne hade jag gett han en björnkram som han inte tagit sig ur. Det var king och mycket känslor.

Timmarna gick galet fort och vi hann ett varv runt arenan, in på puben för en öl, ner med en varmkorv i strupen och lite strips innan det var dags att ta sig in i arenan. Kanonplatser, full sol och en känsla började sprida sig i kroppen. Nu var det snart dags. När vi så stämde upp i sång 45 000 personer, You´ll never walk alone så hade då i a f jag gåshud över hela kroppen, tårarna var inte långt borta och ja det var helt otroligt att se. Det blev en tyst minut för Hillsbourghoffren och då var det verkligen tyst. Alla spelare spelade med sorgband och ja man kunde ta på stämningen.

Domaren blåste igång och 3 min senare vräkte Torres in 1 – 0 till de röd/vita. Vi skrek, alla skrek, hoppade och sjöng – Fernando Torres Liverpool nr 9. när Torres senare vräkte in 2 – 0 var segern ett faktum. Stabilt mittfältsspel av Alonso och Marscheano och ett effektivt försvarsspel samt presspel över hela banan så gavs egentligen Blackburn aldrig någon chans. 3 – 0 av Agger och 4 – 0 av Ngog i andra halvlek. Fantastiskt spel, grym coaching och Liverpool firade stora triumfer. Allt som oftast fick Blackburn slå ifrån sig i panik. Ungefär som 4 -1 matchen mot United!!

Efter matchen tog vi oss ut ur arenan och till Shankly statyn där vi skulle möta Jonny och Elsa, därifrån tog vi oss vidare till puben Black Bourne där vi mötte upp Micke, Dan och några Östersundare för mat(nachos) och matchen Sunderland – Man United. Där lyckades Sir Alex med konststycket att vinna igen genom att byta in Machena……märkligt att bollen alltid studsar Uniteds väg. Stolpe, stolpe, ribba, bakhuvudet, stople in!

Därefter såg vi Newcastle – Stoke 1 -1 och det kändes riktigt bra att Shearer lyckades få en pinne.

Vi avslutade kvällen på Carraghers igen där hela svenska supporterklubben som var på plats anslöt och vi åt middag samt fick besök av en Liverpool Legend – Alan Kennedy. Den ende i världen som avgjort två champions leauge finaler(Europafinaler). Finns på youtube om ni vill se mer. Här skriver jag tre saker för att komma ihåg lite saker själv: Grobbe storyn – where are you going, where is the manager. Aldrig vara nöjd med en medalj. Första gången de vann serien så sa coachen, lägg den i garderoben och ta fram den nästa år när vi vunnit en till. Pluss hopp, hopp istället för hjulning. Ni som var där vet vad jag pratar om. Avslutade på Flanagans – eller för att citera Jonny ”En helt vanlig kväll i Liverpool”

Alan Kennedy, jag och Elin

Söndag

Full sol och jag och Elin studsade upp för en engelsk frukost på ett kafé cirka 20 minuter från där vi bodde. Innan hade vi duschat och det fanns två duschar på våningen, Vi dolade och Elin tog en och jag tog den andra i ett annat rum. I min fanns såklart inget varmvatten och i hennes var det kanonskönt. Jaja……om någon skulle kalla det rättvist så hade den pratat tvärtomspråket….Nåja, vi hade inga egentliga planer men anade att det mesta skulle vara stängt så vi började gå ner mot Albert Dock och Beatles museet som jag verkligen ville se och uppleva. Fantastiskt är ordet. Mycket mycket härligt att se och vi njöt verkligen av skön musik och en upplevelse utöver det vanliga. Hörlurar på och de berättade om allt.

Efter en kaffe på Starbucks, en skön vandring i solen och en massa härliga affärer och små olika saker så begav vi oss hemåt igen. Alla satt och hängde i dagrummet  så lutade oss tillbaka, köpte pizza och avnjöt, Everton – Aston Villa 3 – 3 och Man City – Fulham 1 – 3. Skåningarna berättade skitskämtet som jag inte drar här men ni som var där vet vad jag pratar om……

Elsa guidade oss långt ut i ett bostadsområde där säkert inte så många svenskar varit tidigare till en riktigt härlig kvarterspub med…trumvirvel…..karaokekväll. De vara glada att vi var där och vi var glada över att få komma så tjejerna sjöng lite Abba och jag och Micke drog Living on a prayer. En fantastiskt trevlig kväll – eller för att citera Jonny – ”En helt vanlig kväll i Liverpool”

Måndag

Tiden gick med stormsteg. Jag och Elin hade bestämt oss för shoppning så vi traskade iväg tidigt, intog en engelsk frukost på samma lilla cafe, fortsatte ner på Liverpool One och shoppade lös. Lite senare anslöt övriga och vi begav oss på en kubansk restaurang för lunch. Micke skulle tyvärr åka hem här så vi kramade hej då, men inte adios utan hasta la vista – på återseende.

På eftermiddagen åt vi fish and chips och tog det lugnt innan vi åter begav oss ut på gatorna längs Mathew Street. Besökte Flangans och sen en mindre jättehärlig pub med skön känsla och historiska vingslag. En fantastiskt trevlig kväll – eller för att citera Jonny – ”En helt vanlig kväll i Liverpool” (För L-Å´s räkning så räknade jag också antalet pumpar i denna pub - en pub som vi säger tar ca 50 personer hade i a f 16 olika pumpar!)

Tisdag

Vi åt en tidig frukost för att tyvärr lämna denna fantastiska stad men med en massa minnen i hjärtat. Åkte taxi till Manchester för att flyga hem. Tro de eller ej men när vi kom dit kom även hela Manchester United dit för att flyga till Porto. Vi hängde lite med Giggs och grabbarna innan vi tyvärr fick lov att säga hej då och flyga hem till Sverige.

Tack till Dan och Micke som var med och gjorde allt till en trevlig och rolig resa. Stort tack till Jonny och Elsa som gjorde resan möjlig, med biljetter och allt - 1000 tack från hjärtat för nöjet att resa med er, se och uppleva något fantastiskt och genomföra ännu en dröm på vägen i livet och ja för att citera mig själv – ”En helt vanlig stad men för oss som ser Liverpool som något större än ett fotbollslag, en stad, ett land, ett lag fullt med historia och framtid.”

Nu ligan och sen nästa år trippeln.

Magnus