Vad saknades i VM?
Bjuder på en full concert med Bon Jovi!
Både bra och dåligt
Ibland är det bara en sån här dag!
Fredag 4/5 2012 en födelsedag
37 ett utmärkt tal i kroppstemperatur och en utmärkt ålder!
Idag skedde det igen, ny födelsedag eftersom ännu ett år har passerat. Mycket händer hela tiden i livet och det har faktiskt inte blivit varken tråkigt eller stannat upp. Snarare tvärtom, har så många idéer och tankar hela tiden som måste genomföras. Efter talet under valborg så blev jag ju jättepeppad då det var många som sa väldigt snälla saker efteråt. Tack till er.
Lite mer om de nya planerna kommer ni nog att märka så småningom. Förvänta er en fet nedräkning när det börjar.
Ikväll har Emelie, Egon, Emma och Danne med familj, mamma och moster Siv varit här på ”kalas” eller vad man säger som vuxen….
Just nu hockey på tv Sverige – Norge och 1-0 till Sverige och en mängd utvisningar.
Imorgon Amandas Brukslopp 10:00 vid Stantors, visst går du?
Pappas begravning är nästa fredag och det blir säkert väldigt känsligt och jobbigt men jag ska också försöka se det som en fin minnesstund. Det är mycket tomt utan honom måste jag säga. På slutet när han inte talade så bra så brukade han alltid skicka en massa sms varje dag om lite av varje. Dessa saknar jag! Något jag är glad över att jag har är alla bra minnen med honom. Allt roligt vi gjort och att han alltid funnits. Jag hoppas i alla fall jag ska göra honom stolt med mina val resten av livet. Något kul han gjort är att skriva dagbok under flera års tid så jag ska verkligen sätta mig och läsa det någon dag.
Peace nu alla och ha en fin kväll och helg och tack för alla gratulationer!
Mange/en plats där man kan vara sig själv för en liten stund
Valborgstalet för er som missade!
Här kommer våren, det har jag lärt mig!(ni som hörde talet live ni märker att jag ändrade lite under tidens gång)
Så glad såg jag alltså ut men det var med spända skinkor jag stod där!
Vintern har rasat ut, nåja, påsken tagit slut och nu efter gårdagen och dagen så står våren nu här och väntar. Lite lockande, lekande, engagerande men ibland tvekande. Hon står vid dörren, gläntar.....
Det känns bra att få vara här med er och inleda den här kvällen! Elden som ska tändas. Elden som symboliserar värme, ljus eller som jag alltid brukar säga hemma, finns det en eld finns det ett hem. Elden symboliserar idag att vi lämnat snö, kyla, mörker för en ljusare tid, ett ljusare Robertsfors. En fin tradition och traditioner ska vi värna om. Traditioner ger stabilitet och trygghet i en orolig värld. Vi ska vara rädda om varandra!
Robertsfors har alltid haft en plats i mitt hjärta. När jag var ung, eller yngre än idag, så var Robban en ganska kul plats att växa upp på, man köpte lösviktsgodis av Dagny på kiosken, man såg Conny lägga varv på varv med Volvon runt Robertsfors, en dag kom det något som hette moviebox och video på Grillhörnan, då kunde man helt plötsligt se film när man ville. Jag sprang över till Malmens och knackade på när vi skulle hitta på något, ville man köra in till stan så tankade man tre knövliga tio-sedlar i automaten på OK och hade en hel kväll! Fantastiskt och förunderligt hur det har förändrats. Idag är det annorlunda men vissa saker består.....
Det jag kan se idag som jag vill beröra när jag nu har chansen att stå här och tala till er är alla människor som bara fanns där. Alla ideellt arbetande personer som följde oss barn och unga, skapade aktiviteter och guldkorn.
RIK och Sikeå SK de två största klubbarna med härligt go i och ledare som lät oss barn växa som individer. Många jobbade mycket ideellt och utan tanke på egen vinning. Idag har vi också fantastiskt många som gör mycket i de ideella föreningarna som gör att det händer saker i Robertsfors och att vi utvecklas. Igår spelade Sikeå SK kval, ett kval där allt ställdes på sin spets – förlust divison 3 nästa år – seger division 2 nästa säsong. Precis så spännande som idrott ska vara. Med 5 minuter kvar av matchen stod det 25 – 26 till Enköping, många tvivalde och det hördes peppande skrik från läktaren. Våra Robertsforskillar knöt näven i fickan. Tunge Christoffer Gustavsson från Djäkneboda kvitterade till 26-26, starke Anton Bygdemark, Bygdeå, gjorde 27 – 26 och vår egen Jimmy Johansson Robertsfors, kontrade in 28 – 26. Kommunvaktmästare Peter Hansson gör två viktiga räddningar och Sikeå är kvar i division 2 även nästa år. Det om något kallar jag Robertsforsanda. RIK har precis börjat säsongen härligt. Förlorade endast en match förra året och kommer att gå upp i division 2 i år! 7-mila – succen! Robertsfors Musiksällskap som har spelat för fulla hus och gjort att vi stolt kan klappa oss för bröstet och säga: proffs! Tror ni parken här nere hade funnits utan samhällsrådet? Knappast!
Att sätta upp ett mål är inte svårt, att sträva hårt tillsammans mot ett mål är magiskt! Låt oss tillsammans kriga för att nå vårt mål. Att vara stark är inte att alltid vinna, att alltid hoppa högst, att vara stark är inte att aldrig falla utan att alltid alltid ta sig upp igen efter varje fall och kriga vidare!
Min pappa jobbade jättemycket ideellt, vi satt på torsdagar och sålde freeplay på bingon och efteråt fick alla dela på korven som var kvar och räkna alla pengar som kommit in. Det arrangerades SM i orientering 1981 och fast jag bara var 6-år hängde jag med på en massa tråkiga möten och såg pappa, Lars-Erik Nilsson, Mats Karlsson, Sten Hellgren, Ingemar Åhman m fl gamla gubbar skriva in Robertsfors på kartan. Dom var väl i min ålder, 36 då.......
Robertsfors kommun får ibland lite extra skit och det raljeras över slogan Bästa kommun. Men vi är bäst i mycket, vi har garanterat Sveriges bästa musikskola 55 år nästa år, Sveriges i särklass tryggaste samhället och jag slår mig för bröstet och säger att vi har: Sveriges bästa föreningsliv.
Dessa personer föreningar som lyfter samhället och ger det det lilla extra ska vi ta vara på och stötta och ni som inte engagerar er idag, ge ett ”vårlöfte” att ta tag i livet och engagera dig du med i vårt lilla vackra samhälle. Det finns en förening för varje dröm och finns det ingen så starta något som du kan vara stolt över. Var med och ge våra barn och unga sunda värderingar och framtidstro, och faller någon hjälp den personen upp och kriga tillsammans vidare! Då kommer vi att blomstra och bli ännu starkare.
Idag läste jag på VK.se hur mkt gnäll det finns. Sluta med det ni som håller på. Lyft istället och var stolta över det vi har och hjälp till att göra det ännu bättre. Kommunen det är vi alla!
Tack till alla som lyssnat och ni vet det gamla bruksarordspråket:
När isen går på Rickleån – då är det vår!
När döden kommer och knackar på...
Min pappa dog igår!
Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösen som kallar
i den evigt viskande vinden
Efter att ha tillbringat ett helt liv tillsammans, stöttat i motgångar, hyllat i framgångar, alltid haft ett okuvligt gott humör och en människa jag aldrig faktiskt hört klaga, förutom om det gällt dumhet på ett högre plan, så är nu min, världens bästa, pappa död! Livet är slut finito. It´s over, it´s over, it´s over som Frank Sintra sjöng.
Mitt 36:e år i livet blev ett sorgens år. Jag minns för två år sedan när min farmor dog, då var jag också ledsen. En människa som funnits hela mitt liv och lite till, men ändå, väldigt gammal och då kan då i a f jag känna att min farmor hade haft ett långt och lyckligt liv.
Pappas sista tre år var en kamp, och oj vad han och min mamma kämpade. Det var hemskt att se hur världens starkaste pappa gick från det till att bli svagare och svagare. Det var fantastiskt att se dom tillsammans. Hur min mamma stod vid hans sida som en klippa i stormen, som en ek som vägrade vika sig i orkanen, kämpade, skötte om, ringde, ringde, ringde till olika läkare och dessa i sin tur fick kraven på sig att försöka hjälpa.
Mina minnen kring min pappa är förstås många. Jag minns honom ute i trädgårdslandet, fixandes och donandes för att det skulle växa bra med potatis och andra grönsaker. Jag minns honom med kniven i bätet och kepsen på huvudet komma hem från bärskogen med hinkar fyllda till bredden och hur han sedan hällde ut allt på bordet och började rensa med ett tålamod utöver det vanliga.
Jag minns också hur han alltid ställde upp, kontrollerade att man hade pengar med sig när man skulle ut eftersom han själv aldrig haft några pengar när han var ung. Hur han följde med och såg alla mina fotbollsmatcher under minst 10 års tid. Jag vet faktiskt inte ens hur det är att spela en match utan honom vid sidlinjen, ropandes högt att fyrbackslinjen skulle flytta upp. Blir han ansvarig för ett lag i himlen så blir det över försvarsspelet, det är jag säker på!
Jag saknar dig så jag blir galen men jag vet också att du finns någonstans där ovanför, blickandes ner och ibland kanske skakandes på huvudet åt all galenskap i världen. Pappa var alltid intresserad av allt som hände i världen och kunde ringa och surra direkt efter stora händelser, bubblandes av lösningar, tankar och känslor.
Din bästa egenskap i mina ögon var att du var så otroligt snäll! Den absolut snällaste och kom alltid när det behövdes. När jag köpte Laxbacken huset var du där varenda dag och hjälpte till med renoveringen, och jag tror att du tyckte det var riktigt roligt fastän ganska jobbigt också då vi båda jobbade heltid på jobbet och sedan heltid med renoveringen. Du var den allra bästa farfar´n åt mina barn! Dom älskade dig!
Jag vet att jag inte gjorde allting rätt i livet under resans gång och att jag ibland valde fel när jag stod inför valmöjligheter men jag tror också att du blev väldigt stolt över mig och de olika jobb jag tog på mig, skivorna jag spelade in och jag vet att du blev hur glad som helst när jag berättade att jag skulle bli pappa igen i oktober! Tyvärr är du inte med oss då här nere men den lilla personen som kommer till vår familj ska få lära känna sin farfar ändå som den allra bästa farfar man kan ha!!!!!
/Vi ses och hörs/
Magnus