mange

Min pappa dog igår!

Jag tror på duvan som vet vart den ska

Jag tror på godhet och bättring

Jag är en barkbåt som driver mellan grenar och stenar

och en nattfjäril är min besättning

Inga vakter vid porten

Inga hänglås vid grinden

Bara rösen som kallar

i den evigt viskande vinden

Efter att ha tillbringat ett helt liv tillsammans, stöttat i motgångar, hyllat i framgångar, alltid haft ett okuvligt gott humör och en människa jag aldrig faktiskt hört klaga, förutom om det gällt dumhet på ett högre plan, så är nu min, världens bästa, pappa död! Livet är slut finito. It´s over, it´s over, it´s over som Frank Sintra sjöng.

Mitt 36:e år i livet blev ett sorgens år. Jag minns för två år sedan när min farmor dog, då var jag också ledsen. En människa som funnits hela mitt liv och lite till, men ändå, väldigt gammal och då kan då i a f jag känna att min farmor hade haft ett långt och lyckligt liv.

Pappas sista tre år var en kamp, och oj vad han och min mamma kämpade. Det var hemskt att se hur världens starkaste pappa gick från det till att bli svagare och svagare. Det var fantastiskt att se dom tillsammans. Hur min mamma stod vid hans sida som en klippa i stormen, som en ek som vägrade vika sig i orkanen, kämpade, skötte om, ringde, ringde, ringde till olika läkare och dessa i sin tur fick kraven på sig att försöka hjälpa.

Mina minnen kring min pappa är förstås många. Jag minns honom ute i trädgårdslandet, fixandes och donandes för att det skulle växa bra med potatis och andra grönsaker. Jag minns honom med kniven i bätet och kepsen på huvudet komma hem från bärskogen med hinkar fyllda till bredden och hur han sedan hällde ut allt på bordet och började rensa med ett tålamod utöver det vanliga.


Jag minns också hur han alltid ställde upp, kontrollerade att man hade pengar med sig när man skulle ut eftersom han själv aldrig haft några pengar när han var ung. Hur han följde med och såg alla mina fotbollsmatcher under minst 10 års tid. Jag vet faktiskt inte ens hur det är att spela en match utan honom vid sidlinjen, ropandes högt att fyrbackslinjen skulle flytta upp. Blir han ansvarig för ett lag i himlen så blir det över försvarsspelet, det är jag säker på!

Jag saknar dig så jag blir galen men jag vet också att du finns någonstans där ovanför, blickandes ner och ibland kanske skakandes på huvudet åt all galenskap i världen. Pappa var alltid intresserad av allt som hände i världen och kunde ringa och surra direkt efter stora händelser, bubblandes av lösningar, tankar och känslor.

Din bästa egenskap i mina ögon var att du var så otroligt snäll! Den absolut snällaste och kom alltid när det behövdes. När jag köpte Laxbacken huset var du där varenda dag och hjälpte till med renoveringen, och jag tror att du tyckte det var riktigt roligt fastän ganska jobbigt också då vi båda jobbade heltid på jobbet och sedan heltid med renoveringen. Du var den allra bästa farfar´n åt mina barn! Dom älskade dig!

Jag vet att jag inte gjorde allting rätt i livet under resans gång och att jag ibland valde fel när jag stod inför valmöjligheter men jag tror också att du blev väldigt stolt över mig och de olika jobb jag tog på mig, skivorna jag spelade in och jag vet att du blev hur glad som helst när jag berättade att jag skulle bli pappa igen i oktober! Tyvärr är du inte med oss då här nere men den lilla personen som kommer till vår familj ska få lära känna sin farfar ändå som den allra bästa farfar man kan ha!!!!!

/Vi ses och hörs/

Magnus